Då var det dags..
..återigen en vecka av bus - och chans till arbetslöshet. Alltså det kliar i mig av längtan efter ett fast jobb. Eller i alla fall en provanställning. Men jag känner mig så handfallen på något sätt.
Allt känns så virrigt, flummigt & oseriöst. Varför vet jag inte, men just nu är det bara kaos i huvudet på mig. För hur det än är så är jag såååå beroende av att göra någonting. Annars blir jag bara en vresig bitch typ.
Men imorgon ska jag ha Lexx hemma hela dagen. Så jäkla mysigt. Har planer på att gå till lekparken med huliganen, gunga & gräva lite. En annan tycker ju att det är precis lika roligt..
Igår hade jag en så mysig & rolig kväll med bästa Dedde. Alltid lika galet när vi två kommer ihop. Skulle gått till olearys, för att se nån hiphopartist (totalt ointresserad men det skulle bli röj). Dock var kön så fruktansvärt lång så vi orkade inte stå där. Så vi hamnade på centrum - av alla jäkla ställen. Men gaaaaalet vad kul det var. Vi var lätt äldst på hela stället, men lätt att vi var nog roligast ändå. Dansade halva natten & det kan jag lova att det känns i benen idag. Helt mör i hela kroppen efter vår helgalna kväll. 
Världens bästa vän.
Men men, det var behövligt - och jag njöt haha.
Nu ska jag invänta Micke, så får vi se vad kvällen har att erbjuda. Sov så gott allihopa :)
Ciao.
